Ja ja... jag medger det. Jag är en sån där helylletjej som faktiskt gillar hantverk och påtande i trädgår'n. (Och vips, försvann chic-heten med sin Versace-väska i den vänstra handen och en mugg café latte i den andra.)

Nå väl. Om 14 dagar ska jag ha en kurskväll i tovning och med vånda bjöd jag in alla i mitt bostadsområde. Ska man bli idiotförklarad så är det lika bra att se till att det blir ordentligt. Men döm till min förvåning! Plötsligt visade det sig att det fanns ett uppdämt behov att... nja, kanske inte just för att tova, men att få lära känna grannen på andra sidan häcken. Uppslutningen blev över förväntan och vi har redan, innan vi ens startat, fått en inbjudan till en utställning som vi ska medverka i. Och som om inte det var nog: man vill starta fler s k temakvällar just för bostadsområdets "hugade".

Tänk så lite som behövs för att man ska lyckas väcka inspiration hos människor! Och så mycket det ger tillbaka!

En sista text för i dag... Vill berätta för er att en av de största inspiratörerna i mitt liv faktiskt är min egen dotter!!! Hon fyller snart 15 år, och lider av en uttalad dyslexi som tvingat henne kämpa mot förstoppat skolsystem, sin egen otillräcklighet, klasskamraters oförstånd och ett dåligt självförtroende. Men vilken kämparglöd hon har!!! I höstas lyckades hon få godkänt i alla ämnen trots att skolan inte tillmötesgått med ett enda hjälpmedel. Inga muntliga prov, inga ljudböcker, ingenting.... Hennes vilja driver henne. Och viljan har också hjälpt henne att nå framgångar inom ungdomsfäktning. Nyligen blev hon uttagen för att fäkta sitt första junior-SM i maj!!!! Vad ska det bli av den här tjejen?!

Ord är överflödiga....

Provtur på Åresjön  Foto: fam Hedin  © 

Omöjligt? Nä... knappast! Men lite pilligt, tidskrävande och tar en hel del plats i anspråk får man anta. Min vänninans son Lukas, då 18 år, beslutade sig för att bygga en kajak som examensarbete på gymnasiet och tog familjens garage i besittning under några månader. Den blev superfin!

Vilken kille!!!

Innan jag går och lägger mig vill jag bara slå ett slag för Sophie Zelmani, denna spröda men glasklara stämma - sparsamt ackompanjerad av en akustisk gitarr -  får mig att glömma tid och rum. Lyssna och njut!

www.sophie-zelmani.com

Författare: omdebatterad/okänd (se nästa inlägg)

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Mikael Hansson skrev en artikel om texten på Bibelsajten.nu 2004. Klart läsvärd!

Den mycket älskade och omtyckta dikten Fotspår i sanden har i åratal använts inom kyrkan. Men vem som är författare är inte helt klarlagt. Flera olika personer hävdar nämligen att just de är upphovsmakare.

För många har dikten Fotspår i sanden blivit en öppning in mot en större förståelse av vem Gud är. Inte minst har den ofta använts i konfirmandgrupper, både under samlingar, på läger och i själva konfirmationsgudstjänsten. Dikten talar om Gud som en personlig vän som är nära, också i det mörkaste mörker. Men den säger också något grundläggande om vår blindhet för Gud. Gud kan vara oerhört nära oss, ändå upptäcker vi inte Guds närvaro.


Söker du på orden ”fotspår i sanden” kan du hitta en mängd hemsidor där den citeras. En snabb koll visar att det ofta är hemsidor skapade av flickor eller kvinnor och att det inte så sällan är människor som utrycker en samhörighet med ”new age”.

En av de versioner som finns på nätet börjar så här:
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

Dikten fortsätter med att beskriva hur mannen ser sig tillbaka och märker att under hans tunga och svåra tider finns bara ett par fotspår. Han frågar då Gud varför Gud lämnade honom under de svåra stunderna. Gud svarar då "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."


Spridd över hela världen
Fotspår i sanden spreds i många år över hela världen som tryck på små kort, på muggar och tavlor. Den har översatts till en mängd språk och länge gick den med tillägget ”Anonym författare”. Men under 1980-talet trädde flera personer fram och hävdade att de hade copyright på dikten.

En av de som trädde fram som författare var Margaret Fishback Powers från Kanada. Söker du på ordet footprints bland böckerna på internethandeln Amazon, www.amazon.com, så är det just Margarets namn som kommer upp som författare till dikten. Margret Fishback Power hävdar att hon skrev dikten 1964 efter att ha varit ute på en promenad med sin blivande man. Själv kom hon från en trygg och väletablerade familj men hennes pojkvän hade en helt annan bakgrund med alkoholmissbruk i sin familj. Dikten var närapå gudagiven till henne som en tröst och vägledning inför den kommande tiden då de två skulle bilda ett par och gifta sig. Att få ihop sin två skilda bakgrunder skulle inte bli så lätt, anade Margaret, men dikten visade henne att allt var möjligt med Guds hjälp.


Kattens fotspår i snön
Men Margaret Fishback Powers har medtävlare. Framför allt är det två andra kvinnor som hävdar rättigheterna till Fotspår i sanden. Mary Stevenson menar att hon skrev dikten redan 1936 som ung moderlös 14-åring. Hennes barndom hade varit svår och en vinterdag när hon blivit utlåst såg hon en katt gå över snön. Kattens fotspår gav henne inspiration till dikten. Till hennes försvar har en hemsida upprättats under namnet The Official Footprints in the Sand Web Site.

Den tredje författaren är Carolyn Carty som menar att hon var extremt tidigt utvecklad som barn och skrev dikten som sexåring.

När journalisten John Spalding på beliefnet.com undersökte historien bakom Fotspår i sanden fick han dessutom veta att många fler än dessa tre hävdar att de skrivit dikten. En av cheferna på förlaget som gett ut Margaret Fishback Powers biografi berättade för honom:

”Vi fick mer än 50 brev från människor som påstod att de hade skrivit Fotspår i sanden. Ett kom från en hustru till en präst som i sin församling i fler år hävdat att hon var författaren. Det måste ha varit pinsamt för henne när vi gav ut Margarets bok.”

Fortfarande går alltså åsikterna isär om vem som verkligen är den riktiga författaren till Fotspår i sanden.

Det finns fortfarande chans att se den fantastiska utställningen på Dansmuseet i Stockholm - till och med den 29 april 2007!

//ALPHONSE MUCHA I VIRVLARNA AV ART NOUVEAU

För första gången i Sverige presenteras den världsberömde tjeckiske jugendkonstnären Alphonse Mucha (1860–1939) i helfigur. Det säger något om Muchas betydelse i hans samtid att det vi i dag kallar Art Nouveau eller jugendstil, i många år kallades för le style Mucha i Frankrike.//

www.dansmuseet.nu